Machupicchu

Pa toppen av Waynapicchu

Det var riktigt branta trappor pa en del stallen.

Lunchpause. Lite obehagligt nar man sitter sa nara kanten. Kollar man for lange sa far man for sig att man ska hoppa ut. En riktigt acklig kansla =)

Ett riktigt maktigt bygge och man tror bara att det tog 30 ar att bygga staden.

Jag och Soren njuter av utsikten.

Utsikt over Machupicchu fran Waynapicchu

Jurassic Park!

Vagen upp till Waynapicchu. Man var lite trott pa trappor vid det har laget men det var helt klart vart modan att ta sig upp.

Utsiktsplats fran solportalen.

En lustig solstrale i mitten, kanske har jag med denna bild lost nagon gammal Inca gata?

El Grupo

Machupicchu! Sedan 2007 ett av varldens sju nya underverk.

Val framme i Aguas Calientes som var sista staden innan Machupicchu. Dyrt som tusan och hur mycket turister som helst!

Soren fran Danmark ar glad och nojd.

Man ser att det brukar vara lite mer vatten har under regnperioden och speciellt fran nu i Januari da det var stora oversmanningar.

Lite rast och lunch den andra dagen. Sagolikt skont att slanga sig i en hangmatta nar man gatt i ungefar 4 timmar. Nar man val lagt sig till ratta var det dock lite svart att motivera sig for 4 till...

Ute pa en utsiktplats.

Borjan pa Incaleden, inget for den hojdradde. Vissa stallen var snuskigt branta.

Vi passerade aven en Cocaodling pa vagen.

En "ghost town" som hade blivit overgiven efter oversvammning 1998

Har borjar vandringen den andra dagen fran Santa Maria till Santa Teresa.

Hejda cykel och hejda tjejer, harifran fortsatte vi till fots.

Forsta vagblockeringen, det var den minsta och det var inga problem for oss att passera men det blev varre men mer seriosa blockeringar langre fram. Vi en blockering var dom riktigt forbannade och om inte presidenten skrev under pa deras krav sa skulle dom doda honom...

Det borjade aven regna och det var nagra som valde att avbryta och satta sig i den varma och torra bilen som akte sist i ledet.

Cyklingen var helt ok forutom att det till en borjan var ganska dimmigt och man sag inte sa langt framfor sig...

Innan vi kom till Abra Malaga for att paborja cykligen sa stannade vi for att kopa frukost och da var dessa lustiga ringar pa himlen. Ingen hade en aning om vad det var, inte ens guiden.

Ecological jungle biking inka trail to Machupicchu

Efter Copacabana sa tog vi bussen vidare over gransen in till Peru. Efter ett stop i Puno med bussbyte sa kom vi efter ungefar 10 timmar fram till Cusco.
En mysig gammal stad med sma gator, manga gammla stenhus samt massa trevliga restauranger. Dock valdigt turistigt och ganska dyrt.

Vi hamnade pa det trevliga och billiga hostelet Mamma Cusco i stadsdelen San Blas. Hostelet drivs av en familj och till skillnad fran alla andra stallen som garna flaggar med att dom finns med i Lonley planet och diverse andra guidebocker sa fanns dom inte med i nagon. Det var dom var valdigt nojda med och dom gillade mer att folk kom dit for att dom hort via andra att det var bra, mun mot mun metoden.
Via Mamma Cusco sa fixade jag aven en 3 dagar och 4 natters cykling/vandring for att besoka Machupicchu. Linnea och Tine var bagge sjuka i halsfluss och bestammde sig darfor for att ta en kortare tur och mota upp oss senare. Det blev dessvarre inte forens i Aguas Calientes pa grund av vagblockeringarna.

Dag 1.

Jag gick upp 05.30, packade vaskan och gjorde mig redo for avfard som skulle vara mellan 06.00 och 06.30. Runt 7 tiden kom dom och efter att ha plockat upp lite annat folk pa andra hostel sa akte vi till Abra Malanga som lag pa 4350 m.o.h och darifran skulle vi cykla downhill i 4-5 timmar till en liten by som heter Santa Maria dar vi skulle spendera forsta natten.
Dock sa var det strejk och vagblockeringar pa grund av att Peru tydligen exporterar gas till Chile och sedan saljer Chile tillbaka gasen till det Peruvianska folket fast dyrare an vad dom kopte det for. Aven om jag kan forsta att dom var sura over detta sa var det typiskt att det skulle vara just nar vi skulle passera. Detta gjorde att det bara blev 3 timmar pa cykel och 2-3 timmar till fots innan vi nadde till Santa Maria.

Dag 2.

Efter att ha lamnat cyklarna bakom oss sa var nu resten av vagen till fots. till skillnad fran den hoga hojden dagen innan sa lag Santa Maria bara pa 1250 m.o.h och det var varmt och skont subtropiskt klimat. Luftfuktigheten var ocksa ganska hog sa man var fuktig mest hela tiden, vilket var mindre skont.
Denna dag skulle vi spendera till storre delen pa den "nyfunna" djungel inca leden som inte blev upptackt forens 1998.
Det var en riktigt bra dag och utsikten nar man gick var smatt otrolig.
Efter en kall dusch (det fanns ingen varmvatten dom 2 forsta natterna) och ett mal mat som bestod av Alpacha (typ Lama) sa gick vi ut och drack nagra ol samt ett par pisco sour.
Efter det sov jag som en sten och det var ungefar sa som huvudet kandes nar vi blev vackta kl 06.00 dagen darpa.

Dag 3.

Alla var lite sega, dels efter vandringen dagen innan samt olen och piscon som inte riktigt hade valt att lamna kroppen an. Dagens vandring var dock betydligt lattare an dagen innan. Inte sa speciellt intressant heller ska erkannas. Mycket vandring pa grusvag och i slutet sa foljde vi jarnvagsralsen upp till sista staden, Aguas Calientes, dar vi skulle spendera sista natten inna vi skulle ge oss an trapporna upp till Machupicchu.

Dag 4.

Klockan 03.45 ringde klockan. anledningen att vi gick upp sa tidigt var for att vi var tvungna att fa en bra plats i kon till Machupicchu. Om man var en av dom 400 forsta som blev inslappta sa fick man en stampel som visade att man hade tilltrade till Wayanapicchu som ar en topp som ligger in anknytning till MP men 360 meter hogre, dvs en oslagbart vacker utsiktsplats over MP.
Vi hade ju redan gatt sa mycket innan sa sista timmen och ungefar 1700 trappsteg upp till MP var, aven om det var jobbigt inget problem och alla i varan grupp som ville ha en stampel fick en.

Det var riktigt maktigt nar man tog steget in och fick se staden for forsta gangen. Det kanns helt sjukt att man byggt en stad mitt uppe pa ett berg. Pa grund av att spanjorerna aldrig hittade staden sa ar den i otroligt fint skick. Man far lite Indiana Jones kansla och det kanns verkligen som att man kommit till en "lost city"

Jag ar glad over att jag bestamde mig for att ga upp tidigt och fa en stampel och pa sa satt aven vara bland dom forsta in pa morgonen. Under dagen sa strommade det in turister hela tiden sa mystiken samt Indiana Jones kanslan forsvann ganska snabbt.

Jag hade en riktigt bra dag och jag forstar att Machupicchu ar huvudattraktionen i hela Sydamerika. Att sitta uppe pa Wayanapicchu och slappa och njuta av den vackra utsikten var helt klart hojdpunkten pa dagen. Jag gick aven till den beromda solportalen och totalt spenderade jag ungefar 11 timmar pa MP innan det var dags att via tag och buss bege sig tillbaka till Cuszo.

Isla del Sol

Incavagen som jag tillslut upptackte. Den strackte sig tydligen runt hela on.

Massa stenhogar?

Incasite, maste saga att dom valde ett ganska schysst stalle att bygga hus pa.

Det var harligt att antligen fa se vatten! Sahar lang pa dom dryga 6 manader jag rest runt sa har jag bara spenderat 2 dagar pa en "strand"

Mitt forsta mal nar jag irrade runt och inte riktigt visste vart jag skulle ga blev upp pa den hogsta toppen jag kunde se sa jag kunde fa lite oversikt over on. Fin utsiktsplats.

Vattnet var otroligt blatt och det var klart sa man kunde se valdigt djupt.

2 nyfikna grabbar som svansade efter mig ett tag i borjan.

Jag och en bolivianska stod och spanade en stund pa en skolklass som dansade.

Det var en del smabyar pa on, har en av dom.

Stotte pa ett gang asnor pa vagen

Efter att ha vantat och vantat pa mitt visakort och till och med overskridigt dom 90 dagarna jag fatt tillatelse att vistas i Bolivia bestamde jag mig att skita i kortet och hanga pa Linnea och Tine forst till Copacabana och Lake titicaa och sedan over gransen in till Peru.

Sahar i efterhand var det en bra val da jag precis fick mail fran min bank och mitt kort har tydligen fatt ben och promenerat over till Paraguay och tagit ut pengar. Inte okay, sa nu ar det kortet ocksa sparrat (3 kortet pa resan) och jag kan helst och hallet sluta bekymra mig over det.
Nu ar det helt kort, hinner inte skicka ett nytt anda. Bade skont och segt.

Linnea hade trottnat pa sin chef och slutat jobba pa baren tidigare an hon forst planerat och kom darfor till La Paz och motte upp den sista veckan. Eftersom bade hon och Tine har norskt konto sa fugerar det fint att fa ut pengar via dom. Lite meckigt men det far funka.

Efter ungefar 5 timmar i buss var vi framme i Copacabana och direkt sa var det passkontroll av nagon anledning. Linnea som vi alla vet ar en blond skandinaviska gled forbi utan minsta problem medans jag med skagg och trasiga jeans blev noga kontrollerad och da upptackte dom saklart att jag spenderat fler dagar an vad stampeln tackte i Bolivia.
Det gick dock valdigt smidigt och efter en stund pa migrationskontoret och efter att jag betalat 200 bolivianos sa var allt frid och frojd och 10 dagar extra var inga problem.


Copacabana ar en trevlig stad med mycket turister som ligger precis vid Titicacasjon (varldens hogst belagna navigerbara sjo, dvs stor sjo)

Det forsta vi gjorde efter att ha checkat in pa ett hostel var att ge oss ut for att ata.
I Copacabana bestar menyn inte helt ovantat av en massa fisk, i majoritet oring i alla mojliga olika varianter. Oring med citron, smorstekt oring, oring inbakad med gronsaker, grillad oring med mera med mera. Aven om jag aldrig varit nagon stor fiskatare sa var det helt sagolikt gott.
Fran dag 1 tills vi lamnade blev det oring minst 1 gang varje dag.

Efter en ganska hard manad i La Paz med en hel del utgang och ganska manga Cuba Libre var det skont att komma till Copacabana och ata fisk och kanna sig lite halsosam.

Eftersom vi redan spenderat fler dagar an tillatet i landet samt att min tid pa resande fot borjar sina sa hade vi inte for avsikt att stanna mer an ett par dagar.
Huvudsyftet med Copacabana var att aka ut till Isla del Sol som ar en o i Titicacasjon som bosattes av Preincas men senare aven Incafolket.
Tjejerna var krassliga, framfor allt Linnea som gick pa pencillin pa grund av halsfluss och dom valde att inte hanga med sa jag begav mig sjalv (plus en lasst turister) med bat over till on.
En helt otrolig dag. On var magiskt och jag gick runt i 9 timmar och bara njot av folket, utsikten och vadret.
Jag gick desutom oavsiktligt at motsatt hall an alla andra nar jag gick av baten sa jag irrade runt mer eller mindre ensam storre delen av dagen. Jag fattade inte heller forens efter x antal timmar att det var en gammal stenvag gjord av incabefolkningen som slingrade sig runt hela on.
Innan jag upptackte den sa irrade jag runt planlost vilket iofs inte gjorde mig nagot.

Det anda jag angrar var dock att jag glomde ta med solskydd och hade inte med mig nagon hatt vilket jag fick sota big time for senare pa kvallen da jag kande en minst sagt stram kansla i ansiktet och nar jag kollade i spegeln sag jag att jag hade brand mig ganska hart och jag var sa rod man kan bli. =)

Over och ut.