Isla del Sol

Incavagen som jag tillslut upptackte. Den strackte sig tydligen runt hela on.

Massa stenhogar?

Incasite, maste saga att dom valde ett ganska schysst stalle att bygga hus pa.

Det var harligt att antligen fa se vatten! Sahar lang pa dom dryga 6 manader jag rest runt sa har jag bara spenderat 2 dagar pa en "strand"

Mitt forsta mal nar jag irrade runt och inte riktigt visste vart jag skulle ga blev upp pa den hogsta toppen jag kunde se sa jag kunde fa lite oversikt over on. Fin utsiktsplats.

Vattnet var otroligt blatt och det var klart sa man kunde se valdigt djupt.

2 nyfikna grabbar som svansade efter mig ett tag i borjan.

Jag och en bolivianska stod och spanade en stund pa en skolklass som dansade.

Det var en del smabyar pa on, har en av dom.

Stotte pa ett gang asnor pa vagen

Efter att ha vantat och vantat pa mitt visakort och till och med overskridigt dom 90 dagarna jag fatt tillatelse att vistas i Bolivia bestamde jag mig att skita i kortet och hanga pa Linnea och Tine forst till Copacabana och Lake titicaa och sedan over gransen in till Peru.

Sahar i efterhand var det en bra val da jag precis fick mail fran min bank och mitt kort har tydligen fatt ben och promenerat over till Paraguay och tagit ut pengar. Inte okay, sa nu ar det kortet ocksa sparrat (3 kortet pa resan) och jag kan helst och hallet sluta bekymra mig over det.
Nu ar det helt kort, hinner inte skicka ett nytt anda. Bade skont och segt.

Linnea hade trottnat pa sin chef och slutat jobba pa baren tidigare an hon forst planerat och kom darfor till La Paz och motte upp den sista veckan. Eftersom bade hon och Tine har norskt konto sa fugerar det fint att fa ut pengar via dom. Lite meckigt men det far funka.

Efter ungefar 5 timmar i buss var vi framme i Copacabana och direkt sa var det passkontroll av nagon anledning. Linnea som vi alla vet ar en blond skandinaviska gled forbi utan minsta problem medans jag med skagg och trasiga jeans blev noga kontrollerad och da upptackte dom saklart att jag spenderat fler dagar an vad stampeln tackte i Bolivia.
Det gick dock valdigt smidigt och efter en stund pa migrationskontoret och efter att jag betalat 200 bolivianos sa var allt frid och frojd och 10 dagar extra var inga problem.


Copacabana ar en trevlig stad med mycket turister som ligger precis vid Titicacasjon (varldens hogst belagna navigerbara sjo, dvs stor sjo)

Det forsta vi gjorde efter att ha checkat in pa ett hostel var att ge oss ut for att ata.
I Copacabana bestar menyn inte helt ovantat av en massa fisk, i majoritet oring i alla mojliga olika varianter. Oring med citron, smorstekt oring, oring inbakad med gronsaker, grillad oring med mera med mera. Aven om jag aldrig varit nagon stor fiskatare sa var det helt sagolikt gott.
Fran dag 1 tills vi lamnade blev det oring minst 1 gang varje dag.

Efter en ganska hard manad i La Paz med en hel del utgang och ganska manga Cuba Libre var det skont att komma till Copacabana och ata fisk och kanna sig lite halsosam.

Eftersom vi redan spenderat fler dagar an tillatet i landet samt att min tid pa resande fot borjar sina sa hade vi inte for avsikt att stanna mer an ett par dagar.
Huvudsyftet med Copacabana var att aka ut till Isla del Sol som ar en o i Titicacasjon som bosattes av Preincas men senare aven Incafolket.
Tjejerna var krassliga, framfor allt Linnea som gick pa pencillin pa grund av halsfluss och dom valde att inte hanga med sa jag begav mig sjalv (plus en lasst turister) med bat over till on.
En helt otrolig dag. On var magiskt och jag gick runt i 9 timmar och bara njot av folket, utsikten och vadret.
Jag gick desutom oavsiktligt at motsatt hall an alla andra nar jag gick av baten sa jag irrade runt mer eller mindre ensam storre delen av dagen. Jag fattade inte heller forens efter x antal timmar att det var en gammal stenvag gjord av incabefolkningen som slingrade sig runt hela on.
Innan jag upptackte den sa irrade jag runt planlost vilket iofs inte gjorde mig nagot.

Det anda jag angrar var dock att jag glomde ta med solskydd och hade inte med mig nagon hatt vilket jag fick sota big time for senare pa kvallen da jag kande en minst sagt stram kansla i ansiktet och nar jag kollade i spegeln sag jag att jag hade brand mig ganska hart och jag var sa rod man kan bli. =)

Over och ut.

Huayana Potosi

Har ar jag pavag efter 1 timmes vila fran High camp ner till Base campen

Det var sjukt att se landskapet vi tidigare passerat helt obemarkt i skydd av morkret. Vackert!

Choklad samt vattenpause

Pavag tillbaka till high camp

Aven detta vy fran toppen

Slapar mig upp dom sista meterna...

Vilken kansla!! On top of the world!

Vy fran toppen

Ungefar i mitten utav den sista tunga klattringen var solen pavag upp och jag tog en bild over min axel. Jag holl pa och hyperventilerade for att fixa klattringen och nar man vande sig om och sag det har sa var det ju inte lattare att fa luft. Bilden ar inte ens halften sa bra som verkligheten.
Det var obeskrivligt vackert!

Forsok till bild under borjan av nattklattringen

Dag 3

Vi blev vackta redan klockan 24.00 och efter koka-te och en bit brod sa tog vi pa oss all utrustning och runt klockan 01.00 begav vi oss ut for att bestiga Huayana Potosi!
Lattare sagt an gjort kan jag ju borja med att saga.
Forsta 2 timmarna gick ganska bra och jag kande mig frasch trotts att vadret borjade bli mer och mer blasigt och snon yrde upp i ansiktet hela tiden. Sakta men sakert borjade jag kanna kylan krypa i bade fingrar och tar. Hojden borjade ocksa ta ut sin ratt och huvet kandes tyngre och tyngre.
Det var manga ganger jag kande att jag inte orkade mer och i ungefar 4 timmar fokuserade jag pa nasta steg och forsokte att inte titta for lang framfor mig. Jag ar, sahar efterat tacksam over att det var natt och backsvart ute nar vi gick uppfor sa man inte sag hur lang och hur brant man hade kvar att vandra. Tror nog inte jag hade fixat det i dagsljus.
Pa grund av vinden sa trodde inte guiden att det var mojligt att ta sig upp till toppen da man var tvungen att passera forbi en mycket smal bergskam med mer eller mindre stup pa bagge sidorna. Han sag dock hur garna vi ville ta oss till toppen och hur lang vi nu hade gatt far att na den sa han erbjod att ta oss till toppen via en annan vag. Den var mer teknisk och fysiskt kravande och jag kande att det finns inte en chans men Noam tyckte att vi skulle testa och se hur lang vi kom. Han skulle inte kunna bege sig tillbaka och veta att han inte forsokte sa han overtalade oss att gora ett forsok. Vagen vi skulle ta till toppen var egentligen till for licensierade klattrare (vilket ingen av oss var) och innebar en stigning pa 200 meter och ca 60 graders lutning. Jag vet att jag varit javligt slut och trott forut men jag kan inte komma pa nagot jag gjort som varit jobbigare, bade fysiskt och psykiskt.
Jag var sa jaaaavla stolt nar jag nadde toppen. Jag var helt slut och hade ingen energi kvar i kroppen what so ever. Klockan var typ halv sju pa morgonen och solen hade precis gatt upp nar jag tillslut formadde att placera min kropp pa toppen. Utsikten var helt otrolig! Det kanndes som om man stod pa toppen av varlden. 6088 meter over havet!!

Nar man val satt uppe pa toppen sa var man inte speciellt sugen pa att ta samma vag tillbaka och vi hade dessutom brottom ner pga grund av att solen smalte isen pa vissa passager hem som blev direkt farliga att passera. Det gick betydligt battre an jag trodde, man var sa javla nojd att man nadde toppen sa man tankte inte pa att man var trott och utmattad, fyllde desutom pa energin med hjalp av en snickers jag hade med mig som nu hade gatt fran isbit till atbar i solen som nu lysste oss i ogonen. Det daliga vadret fran natten var som borblast och solen varmde och tinade bade mina fingrar och tar. Nu sag man vart man hade gatt pa vagen upp och hur fantastiskt vackert landskapet var!

Efter 9 timmars vandring/klattring var vi tillbaka pa High campen och dar fick vi vila 1 timme innan vi var tvugna att bege oss ner till Base camp och avfard tillbaka till La Paz.
Det var som sagt det jobbigaste jag kan komma pa att jag gjort men det var absolut vart varenda krona.
Vilket haftig upplevelse, man blir sa grymt stolt nar man fixar nagot som ar sa tungt att man inte tror att man ska klara av det!

Val i La Paz och tillbaka pa hostellet blev det en helt undernart skon dusch och traffa grabbarna for att ata och ta en ol och fira att vi fixade det!. Efter det blev det sangen och jag hade inga som helst problem att somna! =)

Jag och Noam lyssnar pa finalen mellan Holland och Spanien

High Camp 5130 m.o.h.

Massor med sten!

Den sista biten innan man nadde campen var den tyngsta och brantaste. Mycket sten!

Pause och dags for lite extra energi i form av kokablad.
En riktig livraddare for att tackla hojdskillnaden.

Vandringen fran Base camp till High camp bestod bara av barmark sa all utrustning for isklattring bar vi med oss.

Paul, Noam och jag precis innan avfard fran Base camp

Vaskan packad infor dag 2

Dag 2

Efter frukosten packade vi vaskorna ocg begav oss mot High camp. Det var en vandring som tog oss ungerfar 3 timmar och och en stigning pa 430 meter. Det var ganska tungt da man var tvungen att bara med sig all utrustning samt att luften blev tunnare och tunnare.
Det var riktigt skont nar man val nadde campen och kunde slappa all utrustning och vila samt ata lunch. Vadret var mycket fint med bla himmel och sol till en borjan men nar vi kom till High campen sa borjade det sakta bli blasigare och kallare. Vi spenderade ca 12 timmar pa vila men det var mycket svart da det var riktigt kallt, vattnet bredvid min sovsack fros till is under dom 2-3 timmarna jag lyckades sova. Vi lyssnade aven pa finalen mellan Holland och Spanien, vilket var intressant da jag inte forstod ett ord av den minst sagt hettsiga kommentatorn. Men jag forstod iallafall ett ord, GOOOOOOOOOOOOOAAAAAAAAALLLLLLLLLL! =) Det ar lite som att dom tavlar i vem som kan skrika goal langst har och tro mig, dom ar grymma!

Sebastian visar en teknik att ta sig ner pa, ser helt sjukt ut. Han bara gick nerfor nastan 90 graders lutning.

Jag och Richard ar nojda med dagens traning

Nar man val fick snitts pa tekniken sa kandes det som att man kunde ta sig upp overallt, det var grymt faste i sprikskorna.

Man gick 3 och 3, 1 guide och 2 gringos. Har ar forst guiden Sebastian och efter honom Noam, en Israelisk officer samt Paul, skon kille fran London. Min guide hette Alexander och jag hade aven Richard, ocksa fran England efter mig. Richard hade klattrat lite forut men annars var vi alla nyborjare

Val uppe pa glaciaren.

Pavag Dag 1 for att ova isklattring

Forsta campen pa 4700 m.o.h.

Huyana Potosi, 6088 m.o.h.

Efter ett antal dagar i La Paz utan att kunna gora nagot mer an strosa runt i staden pga av mitt franvarande visakort och brist pa kontanter sa traffade jag tillslut Heidi och Tine som jag tidigare traffat i Samaipata och kunde darfor lana pengar av dom.

Det gick knappt 1 timme innan jag brant halfte av dom 2000 bolivianos som jag lanat pa en 3 dagars klattring pa berget Huayana Potosi, val investerade pengar skulle det visa sig.

Dag 1

Forsta dagen begav vi oss klockan 09.00 pa morgonen fran La Paz mot Base camp som lag ungefar 2 timmar i bil bort och 4700 m.o.h.
Efter att vi kakat lunch sa begav vi oss ut pa en vandring pa cirka 40 till narmaste glaciar dar vi skulle trana pa isklattring. Efter att vi bytt om och fatt pa oss all utrustning samt fast sakerhetslinan sa var det bara att ge sig upp. Guiden larde oss olika tekniker att ta sig upp och ner och hur man hanterade ishackan pa basta sett osv. Aven om det var ganska tungt att klampa runt men spikskorna sa var det ingenting mot vad som komma skulle =)
En bra dag och efter kvallsmat var det bumms i sang for att vila upp sig till dag 2.