torsdag 29 april 2010

Potosi

Jag och guiden. Hans far hade arbetat i gruvan och han sjalv hade jobbat dar i 4 ar.

Matz med patand dynamite i handen, den har guidade turen hade ikke varit godkand i Sverige.

Potosi


Gruvarbetarnas djavul, El Tio. Hit gar arbetarna for att be om tur och i gengald ger man cigarretter, sprit samt kokablad.
”bara om djävulen är generös kommer vi att finna silver och en väg ut levande”

Det var bra morkt.

80 meter ner. Den vanligaste dodsorsaken i gruvan var olyckor som berodde pa den 96% spriten dom hinkade i sig. Man fick inte blanda och grogga spriten for det var otur. Mixade man spriten hittade man mixade mineraler och det var inte bra.

1 1/2 ton, inga konstigheter

Alla passager kandes inte helt safe...


Gruvdriften har pagatt i 465 ar och man utvinner silver samt zink. Gruvan hade ca 10.000 olika gangar och sag mer eller mindre ut som en schweizer ost.

Har prepareras det infor sprangning. Ibland horde man hur det danade till nar man gick i gangarna. Lite obehagligt...

Vi tog en liten pause dar varan guide informerade lite allmant om gruvan samt dess arbetare.
Har ar aven 3 st gruvarbetare mitt uppe i ett arbetspass. Det var ca. 10.000 personer som arbetade i gruvan och under "semestertid" sa kunde dom som jobbade vara sa lite som 11 ar gamla! En arbetsdag ska normalt vara 6 timmar men pga att man jobbade pa "provision" sa var manga dar nere betydligt langre...

Aven om dom flesta passagerna var bra sa fanns det nagra som var ganska tighta.

En av flera halvstabila stegar vi var tvugna att ta oss nerfor.

Kort med blixt blev ofta inte sa bra med tanke pa hur dalig luften var dar inne, har pavag till "the Drillmaster". Arseniken i luften stack minst sagt i halsen. Otroliga arbetsforhalladen.

Arwid gillar laget.

Lite nervosa med absolut redo for att ta en titt i gruvan.

Innan man begav sig till gruvan sa besokte man Miners Market for att kopa gavor till gruvarbetarna. Gavorna kunde besta av kokablad, 96% alkohol!, chocklad cigarretter, lask, eller dynamite!

Ombytta och klara.


Potosi ar med sina 4200 m.o.h varldens hogst belagna stader och det var dels pagrund av detta samt deras silvergruva som vi beslot oss for att staden kunde vara vart ett besok.


Staden som aven finns med pa UNESCO:s varldsarvslista var en mycket trevlig stad. Till skillnad fran andra ganska graa stader hogt uppe bland bargen i Argentina sa var den mycket farglad och folket kandes glada och trevliga. Eftersom Matz och Arwid hade ganska pressat schema i Bolivia och var tvungna att flyga fran Lima redan den 2:a Maj sa blev det en kortvisit i Potosi.

Vi kom dit pa natten med buss och redan pa morgonen darpa stod vi ikladda full gruvmundering, inte helt optimalt med tanke pa hogskillnaden men det gick battre an jag trodde. Till viss del kanske jag har kokabladen att tacka for det =)

Dessa blad som ar omattligt populara har och dom flesta tuggar dom. Dels for att klara tunga arbeten och for att klara den hoga hojden battre. Bladen har aven en mättande effekt, fungerar uppiggande och ökar syreupptagningsförmågan.


ALLA i silvergruvan hade med andra ord kaften full med kokablad =)

Det finns en film om silvergruvan "The Devils Miner" se den!

Salar de Uyuni





Ett "berg" mitt i saltoknen dar vi stannade och at. Hittade en liten grotta, kul!

Olycka mitt i oknen, fanns ingen tid till att svida om till trikaerna.

Den lilla pricken ar en en bil. 10 582 km² salt!

Mucho salt!

Hippie -10 ganget

Inte mycket kott pa den dar kraken. Tror dock att det ar anda sattet for mig att lara mig mala annat an streckgubbar. ata en konstnar!


Manga gamla coola tag, dock sa var en del nerklottrade vilket var lite synd.

Forsta stoppet pa saltoken trippen var en tagkyrkogard. Matz har satt sig tillratta.





Efter Raodtripen i Salta sa var det dags att dra vidare och byta land. Vi tog bussen till gransen mot Bolivia, irrade runt lite innan vi hittade till passkontrollen som inte hade oppnat an. Vi kom dit tidigt pa morgonen och fick vanta dryga timman.

Nar passet var stamplat och allt var klart var det bara att stega over till Bolivia. Om man anade att man kommit till ett lite mindre utvecklat land nastan direkt sa fick man det bekraftat pa bussen mot Uyuni. I Argentina var vi borskamda med fina bussar dar man blev servad med mat och fika. Nu var det bara att borja vanja sig vid "sunkbussar" och daliga grusvagar.
Efter ca 9 hoppiga och ganska morbulltande timmar i bussen var vi dock framme i Uyuni.
Vi var inte ensamma om att vilja se varldens storsta saltoken. Mycket backpackers samt en massa locals som erbjod turer genom oknen.

Efter en natts vila pa hostel samt resturangbesok med pizza pa menyn (stallet kryllade av nagon lustig anledning av Italienska pizzerior?) sa valde vi ut en agency som verkade ok och drog ut for att ta en titt pa denna saltiga oken.

söndag 18 april 2010

Roadtrip Salta



Sista campingplatsen, stallet Stephen King letat efter hela sitt liv



Purmamarca


Schyssta lerhus i Purmamarca


San Antonio de los Cobres


Frukost vid bilen


Dag 3
Vi borjade dagen med att tanka upp bilen och handla frukost i staden. Nasta mal blev en viadukt dar taget som vi hade tankt skulle aka passerade. Den sag maktig ut pa bild sa vi bestamde oss for att besoka den. Efter viadukten borjade vi aka mot byn Purmamarca dar det skulle finnas ett mycket spektakulart sjufargat berg. Det var mycket korning pa langa raka grusvagar mitt ute i igenstans, mycket okenlandskap med overlamnade hus och ruiner. Ibland poppade det upp en faraherde och en massa far och ibland asnor och lamor. Vi passerade aven en saltoken, fick lite forsmak infor Bolivia dar vi planerat att besoka Salar de Uyuni. Val framme i Purmamarca belonade vi oss med en kopp kafe samt en glass innan vi gav oss an dom 3 kilometer man var tvungen att ga for att komma fram till berget. Det hade tydligen tagit berget ca 65 miljoner ar att fa alla dessa farger och hur det gick till har jag inte en aning om med det var maktigt aven det. Efter berget fortsatte resan hemat da vi var tvugna att lamna tillbaka bilen tidigt dagen efter tyckte vi det va smart att kora sa lange vi kunde innan vi letade camping. Nar det val borjade morkna sa fick vi dock lite smapanik over att hitta nagot och vi tog basta avfarten mot en sk. camping. Dom skyltar valdigt daligt i det har landet och det tog ett tag och ett par kakkiga spanskafraser innan vi kom in pa ratt vag mot campingen. Det borjade bli mork och det kandes som att grusvagen vi akte pa aldrig tog slut. Sjalvklart borjade vi snacka om skrackfilmer och lagom nar vi hunnit skramma upp varandra sa kom vi fram till stallet som verkligen skulle passa in i vilket skrackfilm som helst. Det var morkt, stallet sag ut som nagon gammal militarbas med barracker som var overgivna och nu var tankt till ett campingomrade med pool, barnlekplats samt basketplan. Det kan ju verka trevligt, problemet var bara att allt var nerganget och det var nu svart ute sa det anda som lyste upp omradet var sporadiskt utsatta lampor. Jag gillade speciellt den som glappade och los upp lekplatsen =) Poolen var sunkig och tom pa vatten, basketkorgarna var slitna. Vi var dom anda besokarna och det kandes som att vi kom pa fel sasong flera ar forsent =) Det lyste i 2 fonster och vi akte fram till det ena och da kom en tant med 3 hundra ut och hon kunde givetvis ingen engelska sa samtaket gick ganska trogt men tillslut sa kom vi fram till att vi kunde campa vart vi ville och att vi kunde anvanda toaletterna och vi fick garna grilla om vi ville det. Trots det skumma platsen sa blev det en riktigt mysig kvall med grillad korv, gott vin fran colome och en sista ol vi hade kvar. Arwid bjod aven pa absinth som han kopt i Mendoza. Alkoholen lugnade oss och vi somnade alla tillslut. Dagen efter var det bara at ga upp, packa taltet och beta av dom sista 10 milen hem till Salta. Nu ar bilen tillbakalamnad och en oforglomlig roadtrip ett faktum.

Pa toppen av Abro Del Acay





Sjuka vagar

On top on the world!


Vi passerade en hel del ruiner

Det var inte mycket till vagtracken, ganska creapy ibland




En av manga vackra vyer, svart att fanga hur maktigt det verkligen var pa bild

Punktering nr 1, det trasigaste dacket jag sett




Matz var uppe och fotade soluppgangen

Dag 2
Eftersom vi inte hade fixat nogot underlagg i taltet sa blev det inte den mjukaste och basta somnen, men helt ok och jag fros iallafall inte. Linnea sov i bilen da taltet bara rymde 3 dar det hade varit betydligt kallare. Efter att vi packat ihop taltet och hittat ut till vagen igen sa bar det av mot nasta mal. Vi hade fatt lite tips pa olika stallen som skulle vara varda att besoka sa vi satte kurs mot ett av dom. Vi han dock inte speciellt langt innan det lat lite lustigt om bilen, punktering var ett faktum... Vi hade fatt med oss 2 st reservdack, vilket vi innan tyckte kandes lite mycket da det tog en del plats men i efterhand kandes det nastan lite snalt. =) Huromhelst sa hittade vi alla nodvandiga verktyd och dackbytet gick relativt smartfritt. Vi passade aven pa att ata varan frukost nar vi anda stod stilla. Ju langre vi kom ju brantare och smalare blev vagen, det var lite maktigt som det var lite obehagligt och Arwid som korde tittade mer framfor sig an at sidan =) Nar vi natt toppen pa vagen och berget (Abro Del Acay) sa befann vi oss pa hiskerliga 4895 m.o.h!! (Mont Blanc som ar Europas hogsta bergstopp ligger pa 4808 m.oh.) Det var sjukt hogt och minsta steg eller anstrangning kandes som en kniv i lungorna. Bara att ga runt och se sig omkring kandes som ett maraton. Det var en riktigt maktig kansla, kandes som att man stod pa toppen av varlden! Vi begav oss sedan nerat berget mot narmsta stad som var den gamla gruvstaden San Antonio de los Cobres. aven om vi akt en bra bit ner sa var vi fortfarande 3700 m.o.h. Val frame i staden sa far vi dagen 2:a punktering. Aven om det inte precis kandes positivt da sa hade vi ju anda tur att det hande inne i staden ca: 100 meter fran turistinformationen som i sin tur lag ca 50 meter ifran "killen med dacken" Allt loste sig hur bra som helst och vi passade aven pa att kopa 1 extra dack. "killen med dacken" var en illaluktande kort bolivian men fullt av cocablad i hela kaften. Han var dock trevlig och duktig sa allt var fixat pa ett nafs. Efter en lang dag samt hojdskillanden sa kande vi oss trotta och slitna. Vi hade ingen lust att dra fran staden och hitta campingstalle sa killen som satt i turistinformationen visade oss ett stalle dar vi kunde sova for en billigt peng vilket vi direkt nappade pa. Efter att vi hade inkvarterat oss samt vilat och duschat sa gick vi ut for att kolla staden och hitta ett stalle att kaka pa. "Staden" var ganska enslig och gra men vi hittade iallafall ett helt ok stalle att kaka pa. Efter maten var det direkt i sang och alla somnade omedelbums.

Mysig kvall vid elden


Campsite forsta natten



Arwid ute och njuter av utsikten


Tack Toyota Hilux, du tjanade oss val.




rak vag


CentreraVagarna var pa sina stallen minst sagt snirkliga


Ett av manga stopp for att beundra utsikten, har uppe bland molnen





Borjan pa turen


Plan A i Salta var att ta taget till himlen (Tren de las nubes) men da vi tyckte att priset var lite val saftigt sa bestamde vi oss isstallet for att hyra en bil och ge oss ut pa en 3 dagars roadtrip till samma pris vilket med facit i hand var en otroligt lyckad ide!

Dag 1

Efter en skon natts somn pa hostelet sa drog vi ner till biluthyrningsfirman som vi bestamt redan dagen innan for att hamta varan feta jeep (Toyota Hilux)
Den va dubbelt sa dyr som en vanlig liten bil och vi dividerade fram och tillbaka om det verkligen var vart att lagga sa mycket pengar pa bil. I efterhand sa var det helt klart vart det da vagarna varierade valdigt mycket i kvalitet och manga vagar vi valde hade helt enkelt inte funkat med nagon mindre bil.

Vi handlade pa oss frukost, kex och andra nodvandigheter innan vi satte av ut fran salta mot en Vingard som vi blev tipsade att besoka av killen som vi hyrde bilen av.
Vagen dit var helt otrolig, landskapet varierade fran gront levande till torrt och kargt okenlandskap. Jag har aldrig sett nagot liknande forut, det var maktigt!

Vagarna kringlade sig uppat och man ville stanna och ta nya bilder hela tiden da utsikterna hela tiden overtraffade varandra. Vi stannade ofta bara for att njuta av utsikten.
Man kande helt klart att man var pavag uppat da huvudet och luften blev markbart tyngre.
Pavagen till Colome som vingarden hette paserade vi 2 byar, Seclantas samt Molina och dom lag pa ca 2100 m.o.h. Aven om Seclantas var finare an Molina sa undrar man verkligen hur nagon kan bosatta sig dar. Mitt ute i ingenstans, boksvaligen.

Val framme i Colome sa fick vi en rundtur av en trevlig schweiziska samt provsmakning av deras vin och vi passade aven pa att ata. Stallet var rikigt fancy och deras viner var riktigt goda.
Den hoga hojden vilket druvorna odlades pa skulle gora vinet bade nyttigare och godare.
Det var aven en helt ekologisk vingard vilket jag saklart gillade =)

Efter att vi var matta och belatna bestamde vi oss for att aka vidare och hitta nagot bra stalle att campa pa. Vi kom fram till en av manga uttorkade sjoar/floder, drog i 4-hjulsdriften, svangde av vagen och korde pa, efter ett tags skumpande kom vi fram till ett stalle som kandes ok.

Efter att taltet var uppe och ved samlad (villket inte var det lattaste i en uttorkad sjo med nagra fa buskar) Sa blev det en riktigt mysik kvall med vin, ol samt liveunderhallning med Matz + gitarr. Kvallen kunde omojligt slutat battre!